lördag 17 mars 2012

En trappers ger sig iväg.

Du sade alltid att det var trappers du var, och smed. Det var du förstås.
Men du var så mycket annat.
En fantastisk konstnärssjäl som bara du fick tag i en penna eller pensel snabbt kunde skapa magiska landskap.
En skoterförare i rutig flanellskjorta, och barhänt fast det var minus tjugosex.
En kille med inbyggd karta och kompass.
En annorlunda och oförutsägbar barnvakt, som hittade på lekar ingen kunnat ana fanns.
Ett naturbarn.
En man född i fel tid.
En berättare, som alltid hade en skröna på lager. Eller en spökhistoria så skrämmande att middagsgästerna måste ligga över, vem vågade ge sig iväg hem efter en sådan?
En känslig kille som ofta tog åt sig personligt av världens galenskap, och måste ta en sup eller två för att få rätsida på den igen.
En älskande människa.
En jägare som kunde känna djurens tankar, och därför ibland avstod skottet, för en blick ur viltets djupa ögon.
En vinterfiskare som tillsammans med sin dotter vittjade krok på isen om mornarna. Många stora krokodilgäddor blev det, och sedan blev det kaffe i köket till spraket av elden på härden isi Pell.

Saknar dig pappa.

En piprökande yngling på vår-isen

Ständigt ute i naturen var du, instinktiv och lyhörd för dess växlingar.
Jakt och fiske var ditt liv,  redan från unga år.
                                                                        

Alltid med din pipa någonstans i närheten, och
en berättelse på lur. Som förtäljdes med känsla och
i den takt som krävdes, medan du sög lite på pipan
och hittade orden.
Med glimten i ögat, och en underfundig humor.
                                                 
En omtänksam morfar
Min pappa Leif.
Som har packat sin ryggsäck och gett sig iväg
till de eviga jaktmarkerna.

6 kommentarer:

  1. Det känns nästan synd att man aldrig träffade honom! Dina beskrivande ord säger mig att han var en väldigt fin man.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han skulle nog ha gillat dej med,"En bra kille den där Börje" skulle han nog ha sagt.

      Radera
  2. Leif var en stor del av min barndoms somrar, med en spännande frys där vi Ibland hittade fler minkar än glass. På sommaren fyllde han båten med oss barn för en tur till badstranden, på vintern satt vi på renfällar på skoterkälken. Vinter som sommar lyste det alltid i Pell då vi körde förbi på väg till bagarstugan. Han var en underbar historieberättare, som skrämde oss med hemska spökhistorier. En högljudd och bullrig pappa till "Tessan", men också en av de snällaste människor jag träffat. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) frysen ja, den var full med lite av varje. Kombinationen av minkar, gäddor, sjöfåglar, lingon och glass gick väl inte av för hackor. Men man var nöjd när man fick flytta undan ett par abborrar och kanske en tjäder och kunde hitta den där glasslådan som inte så sällan hade smak av polkagris.

      Vika härliga somrar vi hade!
      Galna men härliga. Kram:)

      Radera